COUNTDOWN
Har tänkt lite idag. Mer än vanligt då... Jag och Nikita är de två från Sverige som ska försvara våran blå-gula flagga på Grand Prix finalen i Mexiko i december! Bara topp 8 i varje viktklass har fått inbjudan och höga rankingpoäng står på spel.
Jag blev lite tvär-arg på mig själv. Fan vad bortskämd man blir när man lever varje dag i elitidrotten. Det här hade jag inte ens kunnat drömma om för bara 2 år sedan. Jag trodde inte ens det var möjligt att jag från lilla Skellefteå skulle stå bland de bästa 8 i världen på en sån här tävling. Men nu står mitt namn där i toppen. Nr2 Elin Johansson. Hur sjukt är det? Hela 2014 har handlat om att behålla min ranking och därav har ångesten varit närmare än glädjen vilket lett till mindre bra prestationer med vissa undantag. Jag glömmer ibland klappa mig själv på axeln vid framsteg och varit alldeles för bra på att sparka på mig själv när jag legat på backen.
Det var först idag det slog mig. När jag fick veta att världens finaste Nikita Glasnovic också kvalat som nummer 8, det var då jag kände ett rus av glädje och stolthet krypa i kroppen. Vi fucking gjorde det!! Vi två. Två av världens bästa i en av världens största idrotter och det kommer blir så jäkla grymt!
Det krävdes nästan en Nikita för att jag skulle fatta hur bra det här är. Jag har varit relativt trygg på min andraplats så därför har jag nog tagit finalen lite förgivet (fy skäms!) men idag insåg jag tacksamt vilken ära och vilken bedrift. Den här dagen vägde upp ett ganska tungt år. Plötsligt förstår jag att gjort stora framsteg och jag påminns om hur mycket jag vill det här. Men framför allt - hur mycket jag älskar det här!
Ännu en dröm som gått i uppfyllelse. Nu kör vi!