elinjohanssontkd.blogg.se

YOU GET UP, SHOW UP, DRESS UP AND NEVER GIVE UP.

Allmänt Permalink0
Hej. En liten uppdatering då. Idag kändes det jäkla bra! Jag kände mig stark och jag älskade att stå på mattan igen och bara det är ett tecken på att jag är påväg åt rätt håll. Jag startade lite knackigt men till min födel blev det typ strömavbrott i hallen ett par minuter i första matchen. Jag fick ladda om, tänka annorlunda och stressa ner. Direkt skärmarna var igång var det en annan Elin på mattan. En bättre Elin! Jag kände mig så jäkla självsäker och grym och hade allt under kontroll.

I semifinalen efter en lång dag ställdes jag mot en duktig koreanska. Jag förlorade med 6-4. Slarvade som fan i första då hon sätter en huvudträff. Jag var så övertygad om att hon höll i mig och borde därför inte fått sina 3 poänh. Nicke tog videoreplay men den gick dessvärre inte igenom. Senare i matchen sparkar vi varandra samtidigt i huvudet. Hon träffar mig och jag henne men bara hon får utdelning. Eftersom vi inte längre har något kort kvar kan vi inte begära videogranskning. 6-2 till henne och jag tvingas ge det sista jag har vilket inte är mycket med den mjölksyran jag lyckats dra på mig... 6-4 slutar matchen och en ledsen Elinpelin sitter och trycker i ett hörn i vanlig ordning. Idag sved inte förlusten lika illa som de andra i år. Mest för att jag kände mig mer som mig själv på mattan. Jag gjorde några få misstag som kostade mig en plats i finalen. Och så är det, mina vänner. Det är små marginaler som skiljer vinster från förluster i den här sporten. Jag hade gjort mycket för att få stå i final men nu ska jag hem och träna hårdare än alla, så att det är mina motståndare som står för misstagen nästa gång.


Nuu ska jag tugga på en cookie eller två. Kram & kärlek till alla er som hört av er idag. Önskat lycka till/skickat tröstkramar. Ni betyder så elefantligt mycket ♡ Men mest mamma & pappa ♡


Till top