if you had one shot, or one opportunity, to seize everything you ever wanted in one moment. would you capture it or just let it slip?
Jo, jag lever. Även om det kan vara svårt att tro det när den här bloggen ser ut som den gör. Märker att min bloggstatistik ser ut ungefär som min blodsockerkruva, men det är konsekvenser jag får ta när jag är sämst på att uppdatera. Hoppas ni har lite tålamod och ger mig lite tid till att bättra mig.
I helgen var det full rulle, igen. Vi åkte iväg till Kramfors på Regionsmästerskap där vår klubb, Soo Shim deltog med 105 tävlande och kammade hem bästa klubb priset med stora marginaler. Jag tror att jag coachade 48 matcher av ca 53 under dagen så även om jag inte fick kicka själv fick jag minsan svettas i alla fall. Jag hade några i min grupp som stod för riktigt fina prestationer så även om det hade kunnat gå bättre är jag i efterhand ganska nöjd.
Tillsammans med ett gäng krigare från Gävle.
Lugnet före stormen på lördagsmorgonen. Mys med lilleman.
Lördagskvällen spenderades på bussen påväg hem till Skellefteå igen och jag behöve den legendariska, efterlängtade busstuppluren efter den långa intensiva tävlingsdagen. Efter bara några få timmars sömn under lördagsnatten var det uppstigning klockan 08.00 för en heldag med mental träning och team building på SISU tillsammans med klubbens elitlag. Man mår alltid som en gud efter dessa dagar då man fått nyladdade batterier och fått spendera så många timmar med människor som man mår fantastiskt bra av! Tröttare än på länge följde Susanne mig till Scandics pool där jag fick köra mina intervaller. Skönt att få ta ut sig så mycket! Har saknat känslan av att vara så trött så man helst vill lägga sig i fosterställning och gråta en skvätt.
Imorse körde jag ett styrkepass tillsammans med ett gäng body builders (ja, nästan i alla fall) och det gick bra trots att jag kände mig som en zombie, mer eller mindre. Sen har jag och min nya manager, Magdalena varit ute på sponsorjakt och vi satt i några riktigt trevliga möten så denna dag kändes fantastiskt positiv måste jag säga. Sen hann vi bara hem och slänga i oss lite mat (näe, nu ljuger jag, ganska mycket om jag ska vara ärlig). Sen fick vi bråttom till klubben då jag skulle hålla två stycken träningar. Efter träningen med elitlaget åkte jag, Alva, Thea och Jennifer upp till badhuset Eddahallen för att köra ett redig intervallpass i vatten. Det var så sinnessjukt jobbigt men samtidigt så förbannat skönt. Har fortfarande mjölksyra i precis hela kroppen så jag lider lite i skrivande stund. Love it!
Snart dags att åka hem och slänga i sig nått ätbart. Hoppas ni får sova så gott och förhoppningsvis vakna till en bra morgondag.